När vi når Bernt Fransson är han mitt i sin vardag – ute i skogen i Alfta i Hälsingland, sittande i sin gallringsmaskin med en kopp kaffe i handen.
Bernt har ägt skog sedan 1982 och är van vid att fatta långsiktiga beslut. För honom är skogen både arbete och livsstil. Han röjer, gallrar och avverkar i sin egen skog.
Ett vykort som väckte nyfikenhet
I maj fick Bernt ett utskick från EKEN om kolkrediter. Han hade då inte hört talas om kolkrediter tidigare.
– Jag visste egentligen ingenting om det här, säger Bernt.
Han deltog på ett informationsmöte och därefter gick processen snabbt. Efter midsommar var avtalet signerat.
”En extra produkt från skogen”
För Bernt var det tydligt vad som lockade: möjligheten att få betalt för ytterligare en produkt från skogen, utöver traditionella intäkter från virke och massaved.
– Att skogen kan ge något mer, vid sidan av virket, det tilltalade mig, säger han.
Och eftersom skogen står kvar såg han inga större risker med att skriva på.
– Skogen försvinner ju inte. Den står kvar.
Nyfikenhet har alltid drivit honom
Bernt beskriver sig själv som en nyfiken person – och det är en egenskap som följt honom länge.
Redan 1992 drev han ett KRAV-certifierat lantbruk med får- och lammuppfödning, vilket var tidigt för sin tid.
– Jag har alltid tyckt det är intressant att testa nytt och se hur man kan utveckla det man har.
Skog är långa pengar
Efter att Bernt skrev på avtalet har flera andra skogsägare hört av sig och varit nyfikna. Samtidigt märker han att vissa blivit lite besvikna när de förstått att kolkrediter inte handlar om någon snabb affär.
– Det är inte snabba pengar. Men skog är långa pengar. Det finns nästan aldrig snabba pengar i skogen, utan det är långa cykler.
Det är också just den långsiktigheten som gör att kolkreditsarrenden passar många skogsägare, menar Bernt – så länge man har rätt förväntningar.
Skogen som liv – året runt
För Bernt är skogen inte bara arbete. Han njuter också av att vara ute, särskilt under älgjakten.
Och när EKEN i vår kommer att mäta och påbörja nästa steg i processen, hoppas han få följa med.
– Då har jag sagt att jag ska hänga med ut i skogen när det är dags för EKEN att mäta, säger Bernt och skrattar.
